Inspirerad – Med Elias Ben Chaabane

Av Axel Lindgren

Efter fem månader i Tokyo med fotouppdrag för japanska designers började Elias allt oftare söka sig bort från staden. ”Jag får inspiration från staden, men jag kan inte bearbeta den här,” säger han. ”Det är för mycket brus. Jag måste vara nära vatten, sand, sten. Jag vill gå omkring barfota.”

Vi pratar över videosamtal från Tokyo, där Elias har bott och arbetat den senaste tiden. Mycket av våra tidigare samtal har kretsat kring naturen som källa till kreativitet, och jag frågar om hans syn på natur har förändrats av att leva i en megastad som Tokyo. ”Jag har insett hur mycket jag behöver vara nära naturen. Det finns inget jag älskar mer än att bara sitta på en strand och inte göra någonting. Jag har alltid hämtat inspiration från naturen – former, färger, texturer – men jag visste nog inte hur mycket jag faktiskt behövde vara i den.”

 

Photo: Elias Ben Chaabane

Som konstnär, fotograf och kreatör rör sig Elias fritt mellan olika uttryck. Ena veckan fotar han modekampanjer, nästa dokumenterar han ”katter, soptunnor eller annan random skit” till personliga projekt. Men oavsett vad han jobbar med utgår hans process alltid från intuition. ”Jag tänker aldrig för mycket,” säger han. ”Jag bara gör. Om jag tänker för länge så stoppar jag mig själv. Därför säger jag till alla: Bara gör grejer. Det är så man kommer framåt.”

Med allt från handtuftade mattor till radiojournalistik på sitt CV är stagnation knappast något man kan anklaga Elias för. Samtidigt ifrågasätter han ibland sina egna arbetssätt. ”En sak som slagit mig här i Japan är hur stark mentaliteten är kring att bemästra ett hantverk,” säger han. ”Oavsett om det handlar om konst eller att göra nudlar finns en stolthet i att hålla fast vid sitt arbete och förfina det. Jag tycker det är otroligt inspirerande, även om jag själv skulle ha svårt att jobba så. Jag tycker det är alldeles för kul att börja med nya saker!”

Många av Elias senaste tankar och idéer har formats av Japans landskap. Han berättar om skogar i Kyoto som nästan ser overkliga ut i sin intensitet. ”Jag har aldrig sett så många nyanser av grönt på en och samma plats,” säger han. Och om den varma havsbrisen på Tokashiki, en liten ö nära Okinawa, som bär med sig samma doft som hans barndoms somrar i Tunisien. ”Det är nästan kusligt hur en doft kan ta dig någonstans – och låsa upp minnen som funnits där hela tiden, men varit gömda.”

Photo: Elias Ben Chaabane

När jag sitter och tittar ut över havet får jag ofta en känsla av overklighet. Det är inte bara vackert – det känns nästan otroligt att jag faktiskt är där. Det är överväldigande, på ett bra sätt.

Jag frågar Elias varför vi dras till naturens skönhet, men han håller inte riktigt med om utgångspunkten i frågan. ”Jag ser det inte riktigt så. Vissa saker har vi nog bara kollektivt bestämt är fina – som en utsiktsplats eller en solnedgång – men det känns mer som en konvention än något annat. När jag sitter och tittar ut över havet får jag ofta en känsla av overklighet. Det är inte bara vackert – det känns 
nästan otroligt att jag faktiskt är där. Det är överväldigande, på ett bra sätt.”

Photo: Elias Ben Chaabane

Det finns många motsägelser i Elias sätt att arbeta. Han beundrar mästerskap men hoppar ständigt på nya projekt. Han pratar om vikten av naturen men bor i en av världens mest tätbefolkade städer. Kanske är det just i kontrasterna energin uppstår. I en tid av optimering och (påstått) minskande uppmärksamhetsspann är det befriande att låta flera tankar få finnas samtidigt.